FAQ OM "SKRIVA" 4.11

1. Intro
2. Gå med, Gå ur, Postning, Arkiv
3. Listprinciper
4. Novelltävlingen
5. Några grundtips
6. Nätresurser
7. Presentera dig gärna
8. Andra listor
9. Grammatik
10. Polti och propp
11. Stil- och formordlista
12. Manus och förlag
13. Faq-författaren

NÅGRA GRUNDTIPS

"En bra roman säger oss sanningen om dess hjälte; en dålig roman säger oss sanningen om dess författare." (G K Chesterton)

• Du måste skriva korrekt, stava rätt, använda skiljetecken på ett meningsfullt sätt, osv. Ingen har lust att sitta och rätta en text som blivit alltför tokig, och en för hög andel fel blir ett psykologiskt hinder för att uppskatta texten.

• För den som vill nå bortom ren amatörnivå är det viktigt att skriva mycket. Skriv varje dag. Anthony Burgess rekommenderade minst 3 manussidor om dagen (ca 6 000 tecken). Träna, experimentera, träna igen!

• Nästan inget seriöst litterärt verk är klart efter första utkastet. Skriv om och skriv om, igen och igen!

• Lektörer som du personligen känner kanske inte vågar vara tillräckligt kritiska. SKRIVA-listan kan vara bättre härvidlag.

• Två trick för att få idéer: brainstorming - välj slumpvisa ord ur en ordbok och associera fritt kring dem. Och: ta ett välkänt begrepp, och vänd det upp och ned eller bak och fram.

• Amatörnovellens vanligaste problem är att författaren inte vet vad en intrig är och hur den konstrueras. Vilket problem måste hjälten lösa? Vilka konflikter finns det? Hur skall hjälten övervinna dem? När problemet är löst är berättelsen slut. Låt berättelsens upplösning förklara gåtan, lösa problemet, göra huvudpersonen lycklig, straffa skurken, eller vad som nu krävs. Lämna inga lösa trådar.

• Prova att ge din novell en tes: ett påstående som novellen genom sin handling skall göra sannolikt.

• Börja din novell vid rätt tidpunkt. Tidpunkten skall vara sådan att huvudpersonens problem tidigt blir tydligt. Eventuell bakgrundinformation som behövs lägger du efter inledningen in i så kallad backflashs.

• Visa - säg inte. "Show - don't tell" Säga (fel!): "Kaptenen träffades av en kula och föll ihop i en pöl av blod." Visa (rätt!): "Kaptenens kropp skakade till av kulträffen. I nästa ögonblick började hans liv rinna ut på golvet."

• Mer översiktliga "tell"-avsnitt kan användas mellan scenövergångar och för att låta mindre viktiga händelser passera. (Prova också att skippa scenövergångar. De behövs oftast inte.)

• Att inte låta hjältar vara alltigenom goda och skurkar alltigenom onda är ett bra sätt att ge personer djup och trovärdighet. Ge din hjälte en dos dåliga egenskaper, och ge din skurk några förmildrande drag. Då blir de trovärdigare.

• Vad driver din hjälte (protagonist)? Vad fruktar han? Hur utvecklas han under berättelsens gång?

• Tänk på science fiction-momentet. Är din bakomliggande idé hållbar? Finns det research du behöver göra? Kan iden utvecklas mer, och uttrycker du dess relevanta konsekvenser? Kallar du kaniner smeerpar? (Dvs är fenomenen vardagliga men du ger dem bara konstiga namn?)

• Researchen underskattas ofta. Tänk igenom miljön du skall skriva om i förväg! Läs böcker om det du skall berätta. Läs tidningar och klipp ur artiklar av intresse. Av all research du gör använder du dock bara en bråkdel.

• Många författare har med sig anteckningsböcker där de skriver upp idéer och observationer från vardagslivet. Det är vanligt att man läser tidningar aktivt och tar artikelklipp.

• Tre svåra men vanliga plågor: 1) "Fel aktig i särskrivning!" - svenskan skriver oftast ihop ord (vid tvekan, skriv ihop!). 2) Felaktiga semikolon (semikolonet är en litet svagare variant av punkt, och inte ett slags kolon - vi har inte semikolon före uppräkning!), 3) Att vid ordbehandling göra om en mening och lämna kvar ologiska småord. (Du får försöka korrekturläsa bättre.)

• Skriv gärna om miljöer som är dig välbekanta. Då kan skildringen bli mer övertygande. Du kan t ex skriva om din barndomsstad, men placera den 30 år in i framtiden. Låt inte miljön vara New York och döp inte huvudpersonen till Charlie Smith. Har vi inte kopierat nog från anglosaxisk science fiction?

• Bra miljöskildring ligger inte i att fånga de många detaljerna, utan i att fånga de RÄTTA detaljerna. Samma sak gäller personskildringar. Sf-författaren Poul Anderson tipsar om att man i varje scen bör skildra minst ett intryck från alla fem sinnen. Beskriv vad man kan se, höra, känna, lukta och smaka.

• Beskriv inte effekter och egenskaper, utan gör iakttagelser som får dem att kännas påtagliga. Hellre "Johansson stod i porten och huttrade" än "Det var kallt". Hellre "Björkvedens sprakande lågor kastade dansande skuggor på timmerväggarna" än "Det brann en brasa i stugan".

• Mycket av en personlighet framgår i dialogen. Låt dina personer tala med "olika röster". Ett vanligt fel är att man låter personerna tala på ungefär samma sätt (identiskt med författarens egen röst).

• Replikutbyten säger att det just här finns människor närvarande. Du skall ha människor, och därför bör replikutbyten dyka upp tidigt och regelbundet. Långa avsnitt utan repliker blir tråkiga överföringspartier - dem kan du skära ned eller överväga att göra om.

• Prova att göra korta, fiktiva personakter om personerna i din berättelse. Då lär du känna dem bättre.

• Glöm "överraskande slut" - i varje fall för det mesta. Tricket är litet uttjatat och förutsägbart. (Vissa "överraskningar" kan däremot tjäna till att markera vändningar i intrigen eller ta läsaren från ett avsnitt till nästa.)

• Välj namn noga. Alltför vanliga, slätstrukna namn ger läsaren intrycket att du inte bryr dig om skildringen så mycket. (Och varför skall läsaren då bry sig om den?)

• Grunden i stilistik är variation. Undvik upprepningar. Beskriv gamla saker på nya sätt. "Kill your darlings!" - dvs, leta fram och ändra dina favorituttryck.

• Grunden i att tappa läsare är påminna denne om något utanför berättelsen. Undvik därför uttryck som bryter stilnivån, metareferenser, logiska brott av grövre art - och tråkighet.

• Ransonera dina adjektiv. För många adverb i rad kan också bli knepigt, besvärligt, jobbigt och tungt. Blanda för övrigt inte ihop adjektiv och adverb.

• Ransonera nykonstruerade substantiv. Låt inte skildringar av miljö bara bestå av substantiven rum, dörr, dörrpost, fönster, matta, bord, stolar... Och dito för personer: näsa, mun, kinder, ögon, ögonbryn, hår...

• Och ransonera dina sade-verb. Personer bör inte frusta, viska, stamma, konstatera, mumla, fordra, uppmana, hicka, anmärka, sucka, morra, väsa, tjuta, grymta osv i dialoger. Det är väl inget zoo heller? "Sade", "frågade" och "skrek" räcker.

• Ende- och ande-former är relativt ovanliga i svenskan; de skall inte ses som direkt motsvarighet till engelskans ing-former. "Gående nedför gatan, ätande en glass, tuggande tuggummi, såg jag..." (...att gatan tuggade glass och tuggummi?) Att göra passivum av det är värst av allt! Man kan inte skriva "gåendes nedför gatan".

• Undvik passivformer. Befolka scener och gör saker konkreta. "Bilen besköts medan den girade" är tråkigt. "Polisen sköt mot Chevan, medan föraren desperat..." är bättre.

• Skriv gärna målande och idiomatiskt. Man kan uttrycka sig i liknelser eller andra omskrivningar. Språket bär på mycket idiomatiskt bagage som får läsaren att känna sig hemmastadd - passa på att använda det. ("Passa på" är idiomatiskt. "Bära på bagage" likaså.) Men undvik att " tillhöra en av dem" som blandar ihop idiom.

• Utrota de mest slitna idiomen. De har slutat ge mervärde. Notera hur sportjournalister och politiker år efter år framlever sina torftiga liv i sina blankslitna, meningslösa fraser!

• Undvik byråkratspråk, med passivum, bisats inom bisats, högtravande tramsord, onödiga abstraktioner, oändligt långa meningar, osv.

• Prova kreativ typografi och alternativa bärare av bakgrundsinfo. Citera reklamskyltar, utdrag ur galaktiska uppslagsverk, hyperrymdstelegram. Uppfinn egen typografi. Hur citatmarkeras telepater? Experimentera. Studera t ex Jack Vance eller Alfred Bester.

• För stavning kolla Svenska Akademiens Ordlista (SAOL) och för andra skrivtips Svenska språknämndens skrivregler. Men du kan bryta mot varje språkregel, om du a) först kan regeln så att du vet vad du gör, och b) har ett syfte med brottet.

• Humor är svårt - men effektivt om det kan fås att fungera. "Understatements" är ofta verksammare än överdrifter.

• Felsyftningar kan ge oavsiktlig humor. "Vi fick en tårta av magistern, som vi åt upp meddetsamma." Det heter "än jag", inte "än mig". Det senare blir en felsyftning, vilket framgår om vi skriver "Kalle åt mer än mig" - först åt Kalle upp mig, och sedan åt han ännu mer!

• Använd gärna synonymer för att variera ordförrådet. Men när du börjar tycka att det är besvärande att hitta ytterligare synonymer kan det tyda på att du använder för många.

• Stryk i dialog som låter uppstyltad. Stryk dialog som inte för handlingen framåt. Skönlitterära figurer säger (nästan) aldrig: "Hej, hur mås det?" "Nja vars, det knallar. Och själv?"

• Stryk det som inte för handlingen framåt mot målet, eller som inte bidrar till en djupare förståelse av personer och bakgrund. Handling för handlingens egen skull har vi bara i såpoperor. Använd scenhopp. Hoppa över hjältens tandborstning, matlagning, besök på toaletten och dylikt.

• Variera meningslängden. Blanda korta meningar med långa. Det blir enformigt att läsa enbart korta eller enbart långa meningar.

• Föreställ dig gärna en viss person som du skriver för. Du bör i alla händelser ha en viss uppfattning om vad för slags läsare du har. Unga, gamla? Män, kvinnor? Cyniker, romantiker? Om inte annat - låt den person du skriver för vara dig själv!

• De två viktigaste avsnitten i en bra berättelse är inledningen och slutet, i den ordningen. Lägg ner mycket energi på dessa. Ed McBain hävdar att man sedan helt enkelt bör fylla mitten med vänner och bekanta, lätt förklädda. Markera slutet med en poetiskt formulering, begåvad slutsats, insiktsfull analys - någon fras som stilistiskt och känslomässigt signalerar "The End".

• Tredje person imperfekt är den lättaste formen att skriva i för amatörer. Första person anses ge intensivare berättarmöjligheter, men är svårare att behärska. I första person har man tillgång till huvudpersonens hela tanke- och känsloliv. Utnyttja det.

• Det finns minst tre varianter av tredje person: begränsat perspektiv (där endast en person följs), universiell perspektiv (där författaren tillåter sig hoppa fritt) och s k erlebte rede (där en person följs så nära att skildringen tangerar första person, och dennes tankar och känslor får välla fram).

• De vanliga nybörjarimitationerna kan du väl hoppa över? Världen är full med folk som försöker men inte lyckas bli Lovecraft, Tolkien och Gibson.

Dessa grundtips kan utökas! Kom gärna med förslag. Förslag på annat FAQ:en kan utökas med mottages också.